Jag orkar inte med att ha den här känslan i min kropp längre
Är inte det den här tiden jag borde vara lyckligast med dig?
Jag är trött på att oroa mig om att förlora dig - när jag inte ens har dig.
Jag är rädd för att börja älska dig. Ser inte poängen med att släppa in nya människor i mitt liv,börja bry mig om dom, för ett sen förlora personerna igen.
Nej tack, jag hatar den känslan.
Men jag hatar mer den tjejen jag har blivit. Tjejen som inte kan tro på kärlek längre, för hon har hört för mycket dåligt om killar i det förflutna, blivit sviken av för många män i mitt liv.

Jag vill tro på kärlek
men jag vet helt ärligt inte längre.
Jag har blivit sviken allt för många gånger för att kunna ge hela mig själv till någon.
Jag gillar inte att älska någon, gå in i ett förhållande och  vara med varannadra - för då ger jag den personen makten över min lycka. Jag gillar inte att den personen med bara några ord kan vända min värld upp och ner.

Jag litade på dig så mycket, varför va du tvungen att göra såhär emot mig? Vad har jag gjort för att förtjäna allt du gjorde emot mig.
Jag är rädd för att jag aldrig kan förlåta dig för allt som har hänt.
För varje gång jag tänker tillbaka allt du gjorde och hur jag kände under den tiden så...
ja jag tänkte ge det lite tid
men det har gått ett halvår nu sen allt hände
och jag är för full med ångest .
Och säg inte att jag inte försökt förlåta det här, för jag ligger uppe på nätterna för att komma på ursäkter för att vara med dig, men jag hittar bara ingen som låter logisk nog.
Du bad mig glömma och gå vidare som att inget har hänt , förlåt mig,men jag kan inte radera mitt minne..
Du fick mig att bli tvungen och titta på henne,när hon fick halva mig,när hon  inte ens är halva mig.

Jag vet vad våran övernskomelse var,
men jag är ledsen - jag kommer aldrig glömma bort känslan när du sa att du aldrig älskade mig. Jag vill glömma känslan, men ja kan inte.