Jag vet inte varför jag skriver det här inlägget
Jag vet inte varför jag känner att jag behöver skriva det här inlägget.
Men jag insåg precis nu, idag hur saker ligger till.

Och jag vet inte ens hur jag ska komma in på ämnet utan att avslöja för mycket.
För jag gillar inte när folk skriver om sånt här på bloggar.
Inte ens när dom inte ger ut namn, så jag förstår inte varför jag gör det heller.
Men antar att man ibland bara vill skriva av sig.
Ingen behöver ens förstå vad jag snackar om, jag vill bara skriva av hur jag känner.

Så den här tjejen jag var vän med förut, hon gör mig så besviken.
Alla har sagt hejdå nu och gått vidare.  Men anledningen att hon gör mig besviken är för att alla kan se hur du förändrar dig beroende på ditt umgänge, förutom du.
Alla kan se hur hårt du kämpar för att vara som "dom". Eller kanske så ser du,men vill inte se?

Jag börjar tro att åren med dig så fejkade du för oss också. För att "passa in", men jag hoppas för din skull om du läser det här,att du tar åt dig ordentligt.
Du behöver inte "passa in", och om du känner att du måste "passa in" ,ändra din stil,hur du är osv för att kunna vara med några, är det värt det nu?
Jag tror inte att det är något som helst fel på personerna du är med, jag tror inte dom tvingar dig att ändra på dig själv eller något sånt, men ändå så ändrar du allt jag trodde visste om dig.

En person sa till mig förut när jag hade problem med en person" hur mycket är du villig att offra? du kan offra allt,men offra inte vem du är, offra inte ditt självförtroende,eller din självkänsla - för när du gör det kan det ta flera år att hitta tillbaka till den igen"

Och när hon sa det tänkte jag på dig.
Du sa att du var så mycket mindre värd utan en kille vid din sida, du sa att du inte tyckte om dig själv eller ditt useende, så att du är osäker, det är ingen nyhet,för någon.

Men hur mycket av dig själv är du villig att offra?

Du kommer aldrig kunna älska någon annan förns du älskar dig själv, du är vacker, du är smart , det är bara du som inte tror på dig själv.

Antingen kan du forsätta som du är ,och vara någon du inte är, och så kommer du vakna upp en dag och vara trött på världen för att du lever i en bubbla

Eller så ändrar du på dig, jobbar på ditt självförtroende,acsepterar vem du faktiskt är,och lär dig lite självrespekt. Och till slut  finner sann lycka. Om det är det du vill ha i livet.

Hoppas du tar åt dig, även fast du inte gjort något till mig för att förtjäna min tid.

Puss på dig iallafall ,och jag vill att du ska veta att jag önskar dig all lycka till i livet, jag hoppas verkligen på riktgit att du kommer acseptera dig själv för vem du faktiskt är i framtiden.