Två år har gått förbi som att det vore ingenting.
Kan inte tänka mig att det var två år sedan jag svarade "ja" på din fråga. Jag hade ingen som helst aning vilka konsikvenser det beslutet skulle kosta.
Vi båda var så unga ,för unga för att ens ha en aning om vad kärlek är
Jag var så osäker på vad jag höll på med,och flera gånger höll jag på att ge upp,och om det inte vore för dig skulle det aldrig varat så länge som det gjorde. Det var en sak som fick mig att älska dig, du tvivlade inte,aldrig ens en sekund.

Men tiden gick förbi och du blev mer än bara min pojkvän,du blev också min bästa vän. Vi pratade varje dag,om allt. Det fanns inga som helst hemligheter för dig.

Du var den ända jag kunde säga till folk "det här är min pojkvän" utan att skämmas.

Även fast saker inte är som dom borde, så vill jag att du ska veta, du var min första,och det finns inget som kan ändra på det.
Vi kan inte veta vad framtiden håller, men det som är menat att vara, det kommer att vara.
Jag uppsakattar ändå tiden vi har haft tillsammans
Idag är dagen att minnas alla bra saker.
Sätter du bryr dig på
Sättet du lyssnar,även fast du inte alltid försår
Sätter du får mig att slappna av och alltid kan få mig att vara mig själv när jag är med dig
Sättet du är lika barnslig som mig,och inte skämms över det
Sättet du aldrig ,aldrig gav upp
Sättet du gjorde allt för att bara spendera en natt med mig
Sättet du alltid ringde mig för att kolla att jag mådde bra

Bara några saker som får mig att älska dig, och vad som än händer så kommer jag alltid ha kärlek för dig.
Även om 20 år när jag kanske är gift med en helt annan person med 3 barn,jag kommer alltid ha kärlek för dig,jag kommer alltid bry mig.